Hanna Lo Carlström
Blodapelsin, röd, små blåa ögonfransar. Krafsar på din hy. Småfåglar stora, kvadratiska mönster, natten jagar alla blyga katter. Håll vännen nära, för stora konsekvenser och askan bruten, blev till långa pulserande tvångshandlingar.
Två ögon stora, för längesen atmosfär eller astronaut och jag kunde ha visat mig mindre ängslig. Hör du något på TV, finns det grannar under lakan. Granbarr på lakanet, svider jorden nu? Kan du någon gång sitta still?
Bananer är ruttna och flugan simmar förbi i akvariet, i vattnet, i värmen, botten är inte längre nära. Men mycket kan gro upp ur jord. Längst med vägen kunde sälen vila i sin kokong. Försvann i ett köpcentrum och visste inte vägen hem. Flyttade till Stockholm för att andas frisk luft, det finns många affärer med hudkrämer där. Hör du röster, ser du håriga monster och kan du inte sova?
Bleka dinosaurier som förlorat smaken, smakar inte någonting alls. Finns det mer kvitter i bakgrunden eller är det bara natten som talar otydligt? Minns du regn mot asfalt, minns du klara besked från husbilen? Kan du andas högre? Myggan blodet sög, vampyrer suger blod. En liten sagostund, äpplet att hålla i. Fördömd glömsk mask, kontrast, vatten, plask.
Jaguar stämmer blommiga tider, sandstorm och alla tvivel. Kartong, andlig katastrof, och du somnar mot mina revben. Hade varit ok om du höll i min hand. Klar luft, neddragna persienner. Smutsigt sarkasm, nedbrutna ränder. Klarar du dig nu? För att inte inse skillnaden mellan röda ögon stora och blodet i dina vener.

Senast uppdaterad: 2025-04-24