dg club

– Att Gerard uppmärksammas för sin forskning vid Climate Impact Research Centre är en glädjande utveckling. Anmärkningsvärt är att Sverige har valt en forskare vars arbete är högst relevant för Arktis som sin representant. Detta är ett bevis på den exceptionella forskning som bedrivs av Umeå universitets arktisforskare, kommenterar Keith Larson, föreståndare för Arktisk centrum, nomineringen.

Det är andra året i rad som stiftelsen Frontiers nominerar nationella finalister till Frontiers Planet Prize. Tillkännagivandet kommer den 22 april på ”Earth Day”, och det av en anledning. Det nyinstiftade priset ska stimulera forskning på högsta nivå som kan bidra till konkreta lösningar på de utmaningar som hotar jordens ekosystem. Av de 23 finalisterna från olika länder får tre slutliga vinnare en miljon schweizerfranc vardera (motsvarande c:a 12 miljoner kronor) till sin fortsatta forskning.

Han är en unikt begåvad vetenskapsman, med en förmåga att kombinera sin djupgående förståelse för sötvattensekosystem med exceptionella beräkningsfärdigheter. För denna artikel lyckades han kombinera och analysera flera globala datamängder för att ta sig an en viktig fråga på en rumslig skala som jag inte hade trott var möjlig för 20 år sedan

– Jag är verkligen glad att Gerard uppmärksammas för detta prestigefyllda pris. Han är en unikt begåvad vetenskapsman, med en förmåga att kombinera sin djupgående förståelse för sötvattensekosystem med exceptionella beräkningsfärdigheter. För denna artikel lyckades han kombinera och analysera flera globala datamängder för att ta sig an en viktig fråga på en rumslig skala som jag inte hade trott var möjlig för 20 år sedan, säger Ryan Sponseller, biträdande professor vid institutionen för Ekologi och miljövetenskap samt handledare för Gerards postdoc.

Dr. Gerard Rocher-Ros

I samarbete med forskare i USA har forskarna vid SLU och Umeå universitet kartlagt hur jordens vattendrag bidrar till utsläpp av metangas i en studie som publicerats i Nature 2023. Sötvattenssystem står för hälften av de globala utsläppen av den kraftfulla växthusgasen metan, men det har länge varit okänt hur stor roll floder och bäckar har i denna cykel. Med hjälp av tusentals observationer kunde forskarna visa att utsläppen från strömmade vatten står i paritet med utsläppen från jordens alla sjöar. Särskilt tydligt var resultatet i de nordliga regionerna.

– Vi förväntade oss att hitta de högsta utsläppen i tropikerna, där det är varmt, eftersom den biologiska produktionen av metan är mycket känslig för temperatur. I stället fann vi att utsläppen också är förhöjda på tundran och i barrskogsregionen, trots låga temperaturer. Orsaken är sannolikt att nordliga vattendrag ofta står i förbindelse med torvmarker och våtmarker, som är kraftfulla metankällor, förklarade Gerard Rocher-Ros när studien publicerades.

Där mänsklig aktivitet påverkar vattendragen särskilt mycket, till exempel i kanaler, dikade vattendrag och floder nedanför avloppsreningsverk, tenderar utsläppen att vara högre. Den insikten motiverar att de insatser som idag görs för att restaurera vattendrag i syfte att stärka biodiversitet också kan få positiva effekter för klimatet.

– Förutom att förbättra färskvattenkvalitet och skydda den känsliga biosfären kan restaurering också minska klimatpåverkan genom att få ner utsläppen av metan, säger Gerard Rocher-Ros.

De tre slutliga vinnarna koras vid Villars symposium i Schweiz den 26 juni.